Life is a bitch

Igår hade vi hemma match mot viksjö vi vann med 3-1. Vi spelade stundtals väldigt bra men fick inte riktigt igång vårt spel. Det var den varmaste dagen på hela året helt klart! Jag kan ju inte påstå att vi hade domaren på våran sida men man ska ju inte skylla på domaren men han var verkligen bedrövlig. Viksjö gjored sånna fula efterslängar och spelade riktigt fult i vissa situationer men det verkade vara helt okej för domarn. Han hade nog fått solsting eller något.
Det var sjukt jobbigt att stå på sidan om och kolla på matchen och veta att man kommer att få stå där i ett halvår till. Varje gång när jag ska sova och kommer på att jag inte kommer kunna spela på hela säsongen ( vilket händer väldigt ofta ) blir jag tårögd. Det suger verkligen att bara stå och titta på och ibland känns det som om jag skulle kunna vara med för jag har ju knappt ont men jag kan ju liksom inte direkt ta en löpning eller något kan jogga lite lätt men ska inte göra det så mycket. Jag vill bara spola fram tiden och börja spela igen, jag har inte spelat på typ bara en månad  men det känns som en evighet. Och jag ska stå ut ännu längre liksom. Jag vet inte om jag orkar det är så jävla plågsamt ibland..




 Miss it too much! ♥